♥

.. för ett lååångt inlägg med massa-massa text, men jag behöver skriva av mig lite.


En av de saker som gör mig mest arg och ledsen i hela världen är när jag är ute och går med Emma, som jag var alldeles nyss, och man ser (och hör) några kalla henne saker och härma hur hon går och driva med henne. Det är inte okej tycker jag. Det är för i helvete inte hennes fel att hon har en synskada.


Jag har ju vant mig vid att ha en synskadad syster efter att ha levt med henne i snart 16 år och det är inte så annorlunda mot att ha en normalseende syster. Enda skillnaden är att det är lättare att smyga med saker inför henne, haha! Nej, men hon klarar faktiskt nästan allt som en seende gör och jag beundrar henne för det. Kan inte tänka mig hur svårt det måste va att aldrig se exakt vart man sätter fötterna och inte ha någon aning om vart man ska ta vägen om man är på något nytt ställe. Hon ser ca 3 % och en "vanlig", fullt seende person ser 100 %. En liiiten skillnad där.

Men att hon är synskadad betyder varken att hon är förståndshandikappad eller döv, men det är inte många som verkar förstår det för de pratar med henne som om hon fattade trögt eller som att hon var ett litet barn; "Heeeej, EMMA! Det är  LENA. Kommer du ihåg mig? LEEEENAAAAA." Ganska irriterande. Det enda som är bra är att jag får stirra tillbaka på människor på gator som glor. T.o.m. vuxna människor som borde veta bättre, fy skäms! Det är ganska kul att se hur skammen växer i dem när man gör onda ögat åt dem, haha!




Min kära syster ♥




Det här var nog allt för idag tror jag, ska ta och kolla lite på tv nu och sen ska jag sova. Imorn blir det guys night med E <3



Godnatt kära läsare!





Kram Sara